STUDENTEXAMENSNÄMNDEN

MODERSMÅLET I, PROVET I TEXTKOMPETENS 10.2.2017

Alla uppgifter hänför sig till det bifogade materialet. Välj ut tre av de fem uppgifterna nedan. Uppgifterna bedöms med poängen 0–6. Utgå från att materialet är bekant för läsaren. Iakttagelser, påståenden och tolkningar som framförs i svaren ska ändå motiveras med exempel ur materialet. Lämplig längd på ett svar är ungefär två sidor. Inled ett nytt svar på en ny sida. Varje svar ska ha en rubrik som du själv väljer. Skriv också uppgiftsnumret framför rubriken. Svaren ska vara tydligt och prydligt skrivna, men du behöver inte renskriva med kulspetspenna eller bläckpenna.

Uppgifter 1.

Textutdraget (s. 2) inleder John Steinbecks roman Det stora kalaset. Hur beskriver berättaren miljön i romanen?

2.

Analysera hur Icebug-annonsen (s. 3) försöker påverka en viss målgrupp.

3.

Hur försöker man bygga upp en pålitlig bild av hjälporganisationen Rädda Barnen på webbsidan (s. 4–5)?

4.

Vilka motsättningar finns det mellan personerna i utdraget (s. 6–8) ur Minna Canths pjäs Arbetarens hustru?

5.

Vilka drag i utdraget (s. 6–8) ur Arbetarens hustru är typiska för ett skådespel? Fokusera på både form och innehåll.

Material John Steinbeck: Det stora kalaset (romanutdrag)...............................................................2 Icebug (annons)..................................................................................................................3 Rädda Barnen (utdrag från webbsida)............................................................................4–5 Minna Canth: Arbetarens hustru (utdrag ur skådespel)..................................................6–8

Obs! Språket i texterna är identiskt med språket i originalpublikationerna.

1

Cannery Row Cannery Row1 i Monterey i Kalifornien är ett poem, en stank, ett irriterande oväsen, en dager, en stämning, en vana, en nostalgi, en dröm. Cannery Row är litet av varje utan ordning och reda, bleckplåt och järn och rost och brädbitar, stenbeläggning och ogräsövervuxna tomter och skrot- och skräphögar, sardinkonservfabriker av korrugerad plåt, kinesrestauranger, barer och bordeller, och små speceributiker fulla av folk, och verkstäder och ungkarlshotell. De som bor där består, som någon sa en gång, av ”horor, kopplare, spelare och söner av hyndor”, vilket i hans mun ville säga detsamma som alla sorters människor. Om han hade sett på dem genom ett annat titthål, kunde han ha sagt ”helgon och änglar och martyrer och heliga män”, och han skulle ha menat precis detsamma med det. På morgonen, när sardinflottan har fiskat, kommer snörpvadsbåtarna tungt vaggande in på bukten, tjutande med sina sirener. De djuplastade båtarna drar sig in mot stranden, där konservfabrikerna doppar ändan i sjön. Bilden är vald med omsorg, för om konservfabrikerna doppade munnen i sjön i stället skulle de färdiginlagda sardinerna, som kommer fram i den motsatta ändan, från metaforsynpunkt te sig ännu förskräckligare. Sedan börjar konservfabrikernas sirener tjuta och överallt i staden hoppar män och kvinnor i kläderna och kommer springande ner till Cannery Row för att sätta i gång med arbetet. Sedan kommer blänkande bilar rullande med överklassen: verkmästare, bokhållare, fabriksägare, som försvinner in på kontoren. Sedan kommer en ström av dagos och kineser och polacker, män och kvinnor i blåbyxor och gummirockar och oljeduksförkläden. De kommer springande ner från staden för att rensa och skölja och packa och koka och burklägga fisken. Hela gatan myllrar och knakar och gnisslar och skramlar medan silverfloderna av fisk strömmar in i fabrikerna och båtarna flyter allt högre och högre på vattnet, tills de är tömda. Fabrikerna mullrar och skramlar och gnisslar, tills den sista sardinen är rensad och sköljd och kokt och burklagd, och sedan tjuter sirenerna igen och drypande, illaluktande, trötta dagos och kineser och polacker, män och kvinnor, strömmar ut och knegar uppför backarna mot sina hem i staden, och Cannery Row blir sig själv igen — stilla och trolsk. Den återgår till sitt normala liv. Dagdrivarna, som med avsmak har dragit sig tillbaka in under den svarta cypressen, söker sig fram igen och slår sig ner på de rostiga ledningsrören på den obebyggda tomten. Doras flickor slinker ut för att få sig en solgädda, om det är någon sol. Doktorn promenerar från sin Biologiska anstalt tvärsöver gatan till Lee Chongs speceriaffär efter två halvor öl. Henri, målaren, snokar omkring som en terrier i de ogräsövervuxna skräphögarna efter bitar av trä eller metall, som han behöver för sitt båtbygge. Sedan kommer skymningen och gatlyktan tänds framför Doras hus — lyktan som lägger Cannery Row i ett beständigt månsken. Besökare anländer till Biologiska anstalten för att hälsa på doktorn, och han går tvärsöver gatan till Lee Chong efter fem halvor öl. Hur ska man bära sig åt för att få in poemet och stanken och det irriterande oväsendet — dagern, stämningen, vanan och drömmen — med livet i behåll i en bok? De som sysslar med att insamla havsdjur, känner till ett visst slags platta maskar som är så ömtåliga att det är nästan ogörligt att få dem med sig välbehållna, de brister och trasas sönder vid minsta beröring. Det enda sättet är att låta dem av sig själva flyta fram emot och krypa upp på ett knivblad och sedan varsamt lyfta in dem i en flaska med sjövatten. Och det vore kanske sättet att skriva den här boken — att öppna den och låta historierna av sig själva söka sig in i den. 1

2

Konservfabriksgatan.

John Steinbeck, Det stora kalaset (1945) Övers. Sven Barthel

M-magasin 2/2016 M-Magasin är en tidskrift som enligt omslaget vänder sig till kvinnor som fyllt 50 år (M står för Mappies – Mogna Attraktiva Pionjärer).

3

and, r inte.

nvänds så

TORKAN I ETIOPIEN

BARNENS LIV HOTAS AV BRIST PÅ MAT OCH VATTEN 2015-12-15 10:58

16 februari 2016

– Jag har aldrig varit med om liknande torka i mitt liv. Jag har hört från äldre att det fanns svår torka innan jag föddes. Men den här torkan är annorlunda på grund av den enorma mängden boskap som har dött, säger Ubah*, en etiopisk mamma som tvingats lämna sin mark. Ubah* och hennes familj kommer från Shinile woreda, ett litet samhälle i Sitti Zone i östra Etiopien. På grund av torkan har de förlorat nästan hela sin boskap och de har nu tvingats lämna sin mark för att söka vatten, mat och hjälp på annat håll. I tre dagar gick familjen till fots för att nå Fadato, ett samhälle där hundratals familjer som tvingats lämna sina hem har samlats. I Fadato får Ubahs* son Rukia* behandling för sin akuta undernäring på Rädda Barnens hälsocenter, som drivs i samarbete med Etiopiens hälsoministerium. Värsta naturkatastrofen i modern tid Etiopien upplever den värsta naturkatastrofen i modern tid, till följd av en ovanligt svår torka i områden som normalt är grönskande och produktiva. Den etiopiska regeringen har meddelat att ofattbara 10,2 miljoner människor kommer att drabbas av akut matbrist under 2016. Av dem är mer än 5,8 miljoner barn. Uppskattningsvis kommer 400 000 barn att utveckla allvarlig akut undernäring, vilket kan leda till att de stannar i växten och försenas både i sin fysiska och mentala utveckling. På grund av väderfenomenet El Niño har flera regnperioder uteblivit och den svåra vattenbristen har gjort att markerna i stora delar av landet har torkat ut och grödorna förstörts. Boskapen har dött och 5,8 miljoner människor beräknas ha akut behov av dricksvatten. – Situationen här är den allvarligaste jag har sett under de 19 år jag tillbringat i Etiopien, säger John Graham, Rädda Barnens landchef i Etiopien. I många av de drabbade områdena har torkade brunnar, källor och floder lett till en kraftig ökning av kroniska hudåkommor som t.ex. skabb. Och med ökande uttorkning försvagas allas hälsa och risken att drabbas av smittsamma sjukdomar ökar. – Familjer ska inte behöva fatta hjärtskärande beslut om vad de ska använda dyrbart vatten till, att dricka och laga mat med eller att bada sina barn och förhindra spridning av sjukdomar, tillägger Graham. Rädda Barnen finns på plats i Etiopien Vi har arbetat i Etiopien sedan 1965 och är på plats i över 70 procent av de värst drabbade områdena. I samarbete med de etiopiska myndigheterna arbetar vi med att dela ut mat, vatten och mediciner. Rädda Barnen är en av huvudaktörerna i hjälparbetet i Etiopien och vi har redan nått mer än 2,1 miljoner människor som drabbats av torkan. Vi ger näringstillskott till barnen och försöker rädda boskap och grödor där det är möjligt. Vi utbildar vårdpersonal om hur undernärda barn ska behandlas och arbetar för att hitta lösningar som kan ge barnfamiljer ekonomiskt stöd. Ditt stöd behövs nu Situationen i Etiopien förvärras hela tiden. Vi gör vårt yttersta, men mer pengar behövs för att fortsätta det livsviktiga arbetet. Skänk en gåva och hjälp oss att rädda barns liv i Etiopien. *Namnen har ändrats för att skydda barnens och familjernas identitet.

4

Ubah* och hennes son Rukia*

Våra insatser Vi inledde våra insatser för att bekämpa torkan i Etiopien under 2014. Hittills har vi nått över 2 miljoner människor. Hälften av dem är barn. Vi upprättar hälsocenter i samarbete med de etiopiska myndigheterna och behandlar barn och familjer som lider av undernäring. Vi delar ut mat och mediciner, gräver brunnar och kör ut vatten med tankbilar till de värst drabbade områdena. Vi hjälper familjer att skydda sina tillgångar, och delar ut mat till boskapen.

Fakta 10,2 miljoner människor beräknas behöva hjälp med mat och vatten under 2016. 5,8 miljoner riskerar att drabbas av undernäring. 1,7 miljoner barn lider redan av undernäring och 400 000 av dem av akut livshotande undernäring.

El Niño Naturfenomenet El Niños enorma styrka är skälet till den extrema torka som drabbat Etiopien. Väderfenomenet orsakar enorm torka på vissa håll, och stora översvämningar i andra delar av landet.

and, r inte.

nvänds så

DIN GÅVA FÖRÄNDRAR BARNS LIV! 2015-12-15 10:58

Med din hjälp kan vi agera blixtsnabbt vid krig och katastrofer och skapa långsiktiga hållbara förändringar i barns liv – både i Sverige och över hela världen. Pengarna används där behoven bland barnen är som störst. En av våra viktigaste insatser just nu är att rädda barns liv i Etiopien som drabbats av den värsta torkan på 50 år.

1

Välj belopp

Belopp

 400 kr  600 kr  1 200 kr  annat belopp

 kr (Lägsta belopp är 50 kr)

Välj belopp KORTBETALNING

 Visa/Mastercard American Express 

DIREKTBETALNING

 Handelsbanken  Nordea  SEB  Swedbank

□  Jag vill vara anonym 2

Din adress

* obligatoriska fält * Förnamn

* Efternamn

Personnummer (ÅÅMMDD-XXXX)

* E-post

* Gatuadress

c/o adress

* Postnummer

* Ort

* Telefonnummer

Sverige

Ja tack, jag vill gärna ha Rädda Barnens nyhetsbrev Alla personuppgifter hanteras i enlighet med personuppgiftslagen.

Utdrag från hjälporganisationen Rädda Barnens webbsida, www.raddabarnen.se. Hämtat 19.2.2016.

5

Personer: Risto (arbetare), Johanna (hans hustru), Katri, Laura, Lotta, Lisa (tjänste­flickor), Toppo, Gustaf (arbetare), Yrjö (smed), Hopptossan (heter egentligen Kerttu, enligt personregistret dotterdotter till en gammal zigenerska)

FÖRSTA AKTEN. Ristos och Johannas bröllopsrum. Till höger en dörr till ett sidorum, till venster ett fönster. I fonden en dörr till farstun. Rop utanför: ”Bruden. Fram med bruden.” Vid ridåns uppgång står Johanna i bruddrägt framför fönstret, Katri och Laura med ljus i händerna på begge sidor om henne, Vappu vid avantscenen till höger. Längre bort Risto, Yrjö, Toppo, Gustaf, Heikki, Janne, Lotta, Lisa, Leena-Kajsa och Anna-Maja jemte andra bröllopsgäster. Utanför fönstret höras lefverop. RISTO. Hvad funderar ni på, Vappu? Skulle det inte vara roligt ändå att vara i samma belägenhet? VAPPU. Att vara brud, menar ni? RISTO. Ja visst, ja, när man till på köpet blir så firad. Följ nu Johannas exempel och tag er en man, ni också. VAPPU. Nej, tack, jag vill inte ha någon. RISTO. Hvarför inte? Ni har visst ändå haft så många friare som det fins grå kattor. Hvad är det som gör er så betänksam? VAPPU. Det är många bugter på vägen, många krokar i sjön. RISTO. Ni är alltför försigtig. VAPPU. Bättre att se sig för än ångra bakefter. Lefverop höras ånyo utanför. Johanna nickar gladt med hufvudet.

JOHANNA. Ser ni den där flickan, som klifvit upp på planket på andra sidan gatan? KATRI. Den där, som står där i månskenet och svänger så förskräckligt med armarna? Det är en Guds nåd och under att hon inte tumlar hufvudstupa ned på gatan. JOHANNA. Är det inte Hopptossan? KATRI. Jo, sannerligen är det inte hon. LAURA. Alldeles riktigt. Nu känner jag också igen henne. LOTTA. Hopptossan, den där? Aldrig i verlden. Hopptossan har inte varit sedd här i sta’n på ett halft år. Hvarifrån skulle hon nu ha flugit hit så plötsligt? JOHANNA. Det vet jag inte, men säkert är att det är hon. Snälla Katri, bed någon gå ut för att bjuda henne hit in till oss. KATRI. Hvad tänker du på? Hopptossan hit in? Så’na trasor som hon troligtvis är klädd i?

6

JOHANNA. Hvad gör det? Inte försämrar kläderna menniskan. KATRI. Nå, inte just det.

Går till dörren och talar sakta med Heikki, som derefter beger sig ut. ― Man bjuder omkring thé.

LAURA. Du kommer nog att ångra att du sände efter Hopptossan. Du skall få se att hon uppför sig opassande, som hon alltid gör. JOHANNA. Hvad är det för prat? Hopptossan är inte så elak, om man bara bemöter henne väl. RISTO. Jag skulle vilja veta hvad de där gaphalsarna därute säger om min brud. YRJÖ. Fast man inte hör det, vet man nog att de berömmer Johanna. RISTO. Och afundas mig. Ja, ja, Yrjö, hur är det med dig sjelf? Det sägs att du i många år haft ett godt öga till Johanna, men så kom jag och snappade ett, tu, tre flickan ifrån dig. YRJÖ. Hvad är det att tala om? Hon hade ju rättighet att ta hvem hon ville. Men det säger jag dig i alla fall, Risto: I Johanna har du fått en riktig skatt. RISTO. Åja, du säger inte för mycket. Vet ni hvad? Hon har sexhundra mark i banken förutom räntor; det är dagsens sanning. Skall jag kanske visa er det? Jag har redan tagit sparbanksboken i min vård. Titta hit, ska ni få se. GUSTAF. Sexhundra står det, tydligt och klart. Din lyckliga ost. För dig är det minsann ingen nöd. Om jag också kunde bli lika lycklig. Hörde du, Toppo? Sexhundra mark får den där lyckans gullgosse i hemgift med sin hustru. Ska vi inte också gifta oss, du? TOPPO. Med hin ondes mormor? De rika flickorna räcker inte till åt alla. En del får nöja sig med fattiga eller vara utan. Och jag för min del är helst utan, för då får jag lefva som jag sjelf vill. GUSTAF. Prata inte. Om du också tar en fattig en, så får du i alla fall någon, som kan laga dina byxor, så att du inte behöfver gå med knäna ute. RISTO. Ja, och hvad är det för prat att inte mannen skulle få lefva som han sjelf vill, om han också tar sig en hustru? Strunt. Kom och tag er en pipa, go’vänner. GUSTAF. Men nog skulle jag ändå helst vilja ha en rik flicka, jag också. Det är bara dumt att de inte står att ta på hyllan, efter de vanligtvis ha så många friare. Hur fick du Johanna att ge efter, Risto? Det skulle vara bra att veta. RISTO. Hvad betalar du, om jag säger dig det? TOPPO. Lofva ingenting, Gustaf. Jag skall lära dig konsten utan betalning. RISTO. Du? Nå, låt höra.

7

TOPPO. Hvad är det för konst, annat än att dra flickorna litet vid näsan? Och det är lätt gjordt, ty de stackarna ha just inte mycken verldserfarenhet. JOHANNA. Ja, kom ihåg hvad jag har sagt: Det blir ännu med tiden folk af Hopptossan. LAURA. Af den där galningen? Aldrig i evighet. Af den där, som man inte kan få att arbeta, om man bjöd till aldrig så mycket? En gång, då hon skulle hjelpa mig att skölja kläder, började hon plötsligt att dansa vid vaken. Gud vet hvad som for i henne, men det var omöjligt att låta bli att skratta åt den slamsan. Tänk er bara, klädningen var ända från medjan så full af is att den stod alldeles styf ut rundt omkring henne, och så flög och snurrade den där längs glanskisen som en hvirfvelvind. Och af en sådan en skulle det bli folk? ― Jo pytt också. LISA. Säg inte det, du. Matmodern på Riistavesi berömde Hopptossan upp i himmelens höjd härom sistens. Hon lär ha varit hos dem hela sommarn och arbetat som en häst. JOHANNA. Ser man på det. LISA. Men drifvit hade de ändå med henne, stackars flicka, isynnerhet de unga vildhjernorna. Man vet väl, hurudana de ä’. Kan de någonsin låta bli att vara otäcka? KATRI. Men om hon gaf dem anledning till det? LISA. Visst inte. Hon hade bara varit så sparsam, att hon inte hade nänts äta ordentligt, för hon ämnar gifta sig nu i höst, ser ni. Hon hade sagt att hon har en fästman här i sta’n. KATRI. Det är troligtvis någon som har drifvit gyckel med henne. JOHANNA. Hvarför det? KATRI. Det är ju klart. Hvem skulle ta en så’n där? LAURA. Till på köpet som hon är zigenerska. LISA. Det är hon visst inte, för hennes far var en Väänönen från Tuusniemi. LAURA. Men modern var af zigenarslägt och lär dessutom varit en af rätta sorten. Hon kunde ju inte finna sig i att stanna hos sin man, utan rymde sin väg och tog Hopptossan med sig. Men Väänönens slägtingar for efter och tog barnet ifrån henne. Sedan hade de skamlöse zigenarne gjort trollkonster och därigenom bragt Väänönen till att supa så förskräckligt att han på några år förstörde sin gård och allting. Han söp också slutligen ihjäl sig. JOHANNA. Och lemnade sitt barn att ensamt och värnlöst trampa lifvets stig. Stackars Hopptossa. Kanske skulle hon likväl haft det bättre hos modern. Minna Canth, Arbetarens hustru (1886) Övers. Hedvig Winterhjelm

8