STUDENTEXAMENSNÄMNDEN

MODERSMÅLET II, ESSÄPROVET 14.3.2016

Frida Kahlo Självporträtt med törnhalsband och kolibri (1940) olja på duk 61,25 x 47 cm Nikolas Muray collection, Austin, Texas

1

Alla skrivuppgifter finns på s. 2–3 i detta häfte. Till en del av uppgifterna hör material som ska utnyttjas på det sätt som anges i uppgiften. Läs igenom uppgifterna, titta på materialet och välj ut en av uppgifterna. Uppgifterna bedöms med poängen 0–60. Skriv en sammanhängande och språkligt välformulerad texthelhet. En lämplig längd är 4–5 sidor. Texten ska vara tydligt och prydligt skriven, men du behöver inte renskriva med kulspetspenna eller bläckpenna. Några uppgifter är givna som färdiga rubriker och markerade med fet stil. I övrigt väljer du själv rubrik till din text. Skriv ut uppgiftsnumret framför rubriken. Om du väljer en materialbaserad uppgift ska din text fungera som en självständig helhet som kan förstås också av en läsare utan tillgång till materialet. I materialbaserade uppgifter måste du hänvisa till materialet.

UPPGIFTER

2

1.

Vad jag förväntar mig av kyrkan

2.

Uppfinningen som räddar världen

3.

I Finlands lagstiftning definieras buller som ljud som är skadligt för människors hälsa och som sänker trivseln och stör arbetsron. Buller definieras också som obehagligt och störande ljud. Diskutera buller.

4.

Samarbete över gränserna

5.

Memer (eng. meme) är bilder och medieinnehåll som får stor spridning på internet. En del memer är kortlivade medan andra kan behålla sin popularitet i flera år. Diskutera memerna som fenomen.

6.

Företagsamhet anses vara viktigt med tanke på Finlands framtid. Kan du tänka dig att bli företagare?

7.

Självporträttet är ett klassiskt motiv i bildkonsten. Diskutera självporträttet som fenomen utgående från en eller flera av bilderna på omslaget (s. 1 och s. 12).

8.

Kan en dikt fånga ungdomens väsen? Använd minst två av dikterna (s. 4–5) som utgångspunkt i ditt svar.

9.

Det är inte lätt att köpa rätt. Diskutera konsumentens möjligheter att välja och påverka. Som inspirationsmaterial kan du använda figuren på s. 6–7.

10.

Läs utdraget (s. 8–9) ur boken Halva himlen. Vilka tankar väcker texten?

11.

Vad är bildning? Diskutera frågan utgående från Samuli Heimonens tankar (s. 10).

12.

Läs utdraget ur romanen Momo eller kampen om tiden (s. 11). Vad kan vi lära oss av gatsoparen Beppo?

*

MATERIAL TILL UPPGIFTERNA 7–12 Självporträtt..........................................................................................................................1 och 12 Dikter.............................................................................................................................................4–5 Chris Miles: 10 företag som kontrollerar nästan allt du köper.....................................................6–7 Nicholas D. Kristof och Sheryl WuDunn: Utdrag ur Halva himlen.............................................8–9 Samuli Heimonen: Bildning är att försvara den svagare................................................................10 Michael Ende: Utdrag ur Momo eller kampen om tiden.................................................................11 Obs! Språket i texterna är identiskt med språket i originalpublikationerna.

3

I ungdomen

Ja visst gör det ont

Det glittrar så gnistrande vackert i ån, det kvittrar så lustigt i furen. Här ligger jag lat som en bortskämd son i knät på min moder naturen. Det sjunger och doftar och lyser och ler från jorden och himlen och allt jag ser.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Det är, som om vinden ett budskap mig bär om lyckliga dagar, som randas, mitt blod är i oro, jag tror jag är kär – i vem? – ack i allt, som andas. Jag ville, att himlens och jordens allt låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt. Gustaf Fröding, Gitarr och dragharmonika – Stämningar och stämningsbilder (1891)

Festen Gästerna kommer en och en, försvinner efter någon tidsrymd parvis in i närhetens äggformade rum, Miranda och jag drar oss ner till stranden, dricker grönt vin, på andra sidan vattnet dansar förstädernas vattentorn som berusade svampar, det hesa inom mig känner alltid behovet att skrika av glädje över de frågor våra andetag väcker, först efteråt, när jag känner henne genom månens vita öga ser jag: i hennes handflator, fotsulor, fåror grova som planeternas ådror, hon vaknar, säger; »Med dem rör jag vid världen, de grävs av dem som växer för snabbt utan att egentligen födas». När vi kommer tillbaka står gästerna en och en, hos alla skymten av en skräck, vi delar hemlighet men säger inget. Vid dörren resväskorna, beredda på vårt återvändande till världen. Kjell Westö, Epitaf över Mr. Nacht (1988)

4

Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider – tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra – svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden – känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen. Karin Boye, För trädets skull (1935)

Dom talar om hur lång tid det tar att skriva ett prov Jag undrar hur lång tid det tar att leva Tina Holmberg, ur antologin Kärlek och uppror: 210 dikter för unga människor (2001)

Fjortis

Den förnekade bilden

”Mamma ... Fjortis är ingen ålder det är en attityd!”

Säg mej måne blir jag vacker blir jag lycklig blir jag rik blir jag gift Vacker Ja som en snedvuxen gran i en svart rödskymning över torrmossen

– och ibland är jag nära att tro att man aldrig blir något annat Isblåst och svålhal trottoar och håret alldeles förstört och i huvudet gallskriker det att i den här åldern borde man veta bättre När ens barn leker med det där lösa köttet man har under hakan och tar ens smink och stjäl ens kläder och på ett plan erkänner man att det inte vore helt fel med lite vuxenkontakt inte helt fel

Lycklig Ja som i sagorna där kungariket i soluppgången förvandlas till gråsten och spindelväv Rik Ja som blodsdroppar i gruset

När man var ung Bodil Lindfors, Den förnekade bilden (1986) var man mycket närmare sina misstag och trodde att allt var livsavgörande – och det var det också Nu tror man inte att misstagen hinner vara så livsavgörande längre – fast det är dom När man var ung trodde man på kärlek från första överkastet Nu är man bara lite mätt på att tillbringa kvalitetstid med sig själv och speglingen i Kapp Ahls skyltfönster är alldeles för bekant och samtidigt anklagande på något sätt som en äldre släkting Uråldriga raggningsreptiler i alla små dinosauriebarer i alla små blåsiga städer Och det enda man kan hoppas på är att folk åtminstone skulle vara ordentligt skiljda Av alla färger är det turkosorange himmel i kväll och ensamhet är ett fult ord sprayat med feta svarta svep på en k-märkt fasad

Ungdom: hunger eller en trötthet som dansar? Henry Parland, Idealrealisation (1929)

Solja Krapu, opublicerad dikt ur föreställningen Tankar från en väntsal (2010)

5

6

Chris Miles 10 Corporations Control Almost Everything You Buy (10 företag som kontrollerar nästan allt du köper) www.informationclearinghouse.info Publicerad 4.11.2013, hämtad 27.3.2015.

7

Utdrag ur Halva himlen Amartya Sen, den sprudlande Nobelpristagaren i ekonomi, har utvecklat ett mått på ojämlikhet mellan könen som är en anmärkningsvärd påminnelse om vilka problem vi står inför: ”Fler än 100 miljoner kvinnor saknas”, skrev Sen i en numera klassisk essä i The New York Review of Books 1990 och lade därmed grunden till nya undersökningsområden. Sen framhöll att kvinnor under normala omständigheter lever längre än män, och därför finns det nästan överallt i världen fler kvinnor än män. Till och med fattiga regioner som i större delarna av Latinamerika och Afrika finns det fler kvinnor än män. Ändå försvinner flickor på de platser där deras värde är lågt. I Kina går det 107 män på 100 kvinnor sett över hela befolkningen (och skillnaden är ännu större bland nyfödda), i Indien är siffran 108 och i Pakistan 111. Detta har ingenting med biologi att göra; delstaten Kerala i sydvästra Indien, där man kämpat för kvinnlig utbildning och jämställdhet, har samma kvinnliga överskott som USA. Professor Sens slutsats utifrån könsförhållandena är att cirka 107 miljoner kvinnor saknas i världen i dag. Uppföljande studier har i sina alternativa kalkyler kommit fram till något avvikande siffror, där antalet ”saknade kvinnor” är mellan 60 och 101 miljoner. Varje år försvinner ytterligare minst två miljoner flickor världen över på grund av könsdiskriminering. De värsta av dessa övergrepp verkar äga rum i fattiga länder, men USA och andra västländer är inte befriade från dem. I USA utsätts kvinnor och flickor för misshandel eller annat våld av sina män eller pojkvänner, och enligt en undersökning av National Vio­ lence Against Women utsätts fler än en av sex någon gång i sitt liv för våldtäkt eller försök till våldtäkt. Sedan tillkommer påtvingad prostitution: Tonåringar som rymmer hemifrån blir slagna, hotade och märkta (med tatueringar) av hallickar i amerikanska städer och det pågår en handel med tusentals utländska kvinnor även i USA. Ändå är könsdiskrimineringen dödlig på ett annat sätt i fattiga länder än vad den vanligen är i USA. I till exempel Indien är mödrar mindre villiga att vaccinera sina döttrar än sina söner – enbart detta är orsaken till en femtedel av de kvinnor som saknas i Indien – samtidigt som studier har visat att de flickor som tas till sjukhus är mycket sjukare än de pojkar som tas till sjukhus. Med

8

detta sagt löper indiska flickor mellan ett och sex år 50 procent större risk att dö än pojkar. Uppskattningsvis dör således en liten indisk flicka var fjärde minut till följd av diskriminering. En storvuxen skäggprydd afghan vid namn Sedanshah berättade en gång för oss att hans hustru och son var sjuka. Han ville att båda skulle överleva, men sa att hans prioritering var enkel: En son är en omistlig skatt, medan en kvinna kan ersättas. Han hade skaffat medicin enbart till pojken. ”Hon är alltid sjuk”, sa han barskt om hustrun, ”så det är inte värt att köpa medicin till henne.” Modernisering och teknologi kan förvärra diskrimineringen. Sedan 1990-talet har spridandet av ultraljudsapparater givit kvinnor möjlighet att ta reda på vilket kön deras foster har – för att därefter göra abort om det visat sig att de väntar en flicka. I Fujianprovinsen i Kina sa en bonde översvallande till oss ifråga om ultraljud: ”Vi behöver inga döttrar längre!” För att förhindra könsselektiva aborter tillåts i dag inte läkare och ultraljudstekniker i Kina och Indien att berätta för en gravid kvinna vilket kön hennes foster har. Men det är en lösning som har sina brister. Undersökningar visar att när föräldrar förhindras att abortera flickfoster, så dör desto fler av deras döttrar som spädbarn. Mödrar dödar inte medvetet de flickebarn som de är skyldiga att föda, men de är likgiltiga i sin omvårdnad om dem. Nancy Qian, utvecklingsekonom vid Brown University, har kvantifierat denna smärtsamma kohandel: Uppskattningsvis går det att undvika ungefär femton flickors död om man tillåter att hundra flickfoster aborteras. Den globala statistiken för övergrepp mot flickor är förlamande. Fram träder en bild där alltfler flickor har dödats under de senaste femtio åren, enbart för att de varit flickor. Oavsett vilket sekel man studerar har fler flickor dödats i sådana här rutinmässiga ”könsmord” än det antal människor som slaktats i 1900-talets samtliga folkmord. På 1800-talet var den självklara moraliska utmaningen slaveriet. På 1900-talet var det kampen mot totalitarismen. Vi tror att den största moraliska utmaningen i detta sekel är att världen över kämpa för jämställdhet mellan könen. Nicholas D. Kristof och Sheryl WuDunn, Halva himlen (2009) Övers. Per Planhammar

9

Bildning är att försvara den svagare Det är inte populärt med bildning eftersom den inte bugar sig för någon.

Enligt bildkonstnär Samuli Heimonen är bildning ödmjukhet.

”Kunskap är inte bildning. Bildning är att kunskap används för allas bästa och att kunskap är tillgänglig för alla.

Bildning är att se längre än till sig själv. Världen kan inte dimensioneras bara enligt egna behov, ideal eller värden. En bildad människa ser varje detalj som en del av en helhet.

Bildning är inte principer. Världen förändras och människorna förändras långsamt med världen. Bildning är förmågan att vid behov omvärdera sina principer. Bildning är inte populärt. Bildning är att bita den hand som föder en eftersom bildning har att göra med sanning, och man måste hålla sig till sanningen.

Bildning är att byta plats. Bildning är förmågan att leva sig in i en annan människas liv. Bildning är att försvara den svagare utan att själv dra någon nytta av det. Den som har en röst ska använda den för att göra de svagare hörda.

Den som upphör att bilda sig, upphör att vara en bildad människa. Det kan hända vem som helst, när som helst. Bildning är en ständig kamp mot cynism, låsta tankar, likgiltighet och okunskap. Bildning är att ödmjukt förstå hur lite man kan veta.”

Samuli Heimonen är en bildkonstnär som bor och arbetar i Kangasniemi. Bild: Petri Blomqvist

Soulis webbplats, www.souli.fi. Publicerad 14.11.2014, hämtad 15.1.2015. (översättning: SEN)

10

Utdrag ur Momo eller kampen om tiden Tidigt varje morgon, redan innan solen gått upp, for han på sin gamla skramlande cykel in till ett stort hus i staden. Där stod han sedan ute på en gård tillsammans med sina kolleger och väntade, tills man utrustade honom med en kvast och en kärra och anvisade honom en gata han skulle sopa. Beppo älskade dessa stunder tidigt före gryningen, när hela staden sov fortfarande. Och han tyckte om sitt arbete och utförde det väl. Han visste ju att det var ett mycket viktigt och nödvändigt arbete. När han färdades gatan fram gjorde han det långsamt men säkert. För varje steg ett andetag och för varje andetag ett tag med kvasten. Steg – andetag – tag med kvasten. Steg – andetag – tag med kvasten. Då och då kunde han också bli stående litet och titta fundersamt rakt framför sig. Och sedan fortsatte han igen – steg – andetag – tag med kvasten. Medan han vandrade framåt på det viset, med en smutsig gata framför sig och en ren bakom, kom det för honom många stora tankar. Men det var tankar utan ord, tankar som var lika svåra att föra vidare till någon annan, som en bestämd doft, som man just erinrat sig, eller en färg man har drömt om. Men när han efter arbetet satt hos Momo brukade han förklara sina stora tankar. Och genom att hon lyssnade på sitt särskilda sätt löstes hans tungas band och han fann de rätta orden. ”Du förstår, Momo”, kunde han till exempel säga, ”att så är det. Ofta kan man ha en väldigt lång gata framför sig. Då tänker man att den är allt förfärligt lång, den klarar man aldrig, tänker man.” Han satt tyst litet och såg framför sig, och fortsatte sedan: ”Och då börjar man skynda på. Och man skyndar sig mer och mer. Men varenda gång man tittar upp, så ser man att det som fortfarande är kvar inte alls blir mindre. Och man anstränger sig ännu mer, man får ångest och till slut har man alldeles tappat andan och orkar inte mera. Och gatan ligger fortfarande kvar framför en. Så får man bara inte göra.” Han funderade litet igen. Och sedan fortsatte han: ”Man får aldrig tänka på hela gatan samtidigt, förstår du. Man måste nöja sig med att tänka på nästa steg, på nästa andetag, nästa tag med kvasten. Hela tiden bara på nästa.” Och återigen satt han tyst litet, och tillade sedan: ”Men då blir det roligt, för det är viktigt att man utför sin uppgift väl. Det är så det skall vara.” Sedan kom en lång paus, och så fortsatte han: ”Så märker man plötsligt att man faktiskt har sopat hela gatan, steg för steg. Man har inte ens märkt hur det har gått till, och är inte andfådd alls.” Och där nickade han lätt och sade avslutningsvis: ”Det är viktigt.” Michael Ende, Momo eller kampen om tiden (1980) Övers. Roland Adlerberth

11

Gustave Courbet, Den förtvivlade (självporträtt, 1843–45) olja på duk 45 x 55 cm, privat samling

12

Otto Mäkilä Självporträtt (1929) olja på duk 65 x 54,5 cm Åbo konstmuseum